Kändiskåt
Ni vet att det alltid finns kändiskåta människor överallt.Sånna som gör allt för att få synas och höras. Oftast så vet dom personerna inte om att dom vill ha uppmärksamhet. Men det märker vi hur tydligt som helst. Sedan finns det dom som är kändiskåta utan att visa det. Dom vill ha uppmärksamhet men dom visar det inte för andra. JAG är en sån.
Alltså ni vet inte hur mycket min hjärna skriker om uppmärksamhet. Det kan vara allt från hur många gillnigar man får eller hur många vänner man har på facebook. Eller som mitt förrainlägg där jag snackade om presenter. Det känns som om jag har så mycket press på mig så tillslut gör jag ingenting. Det är som med betygen dom ska vara bra, jag ska vara bäst i innebandy och jag ska vara social med mina vänner. Plus att det ska vara rent och fint hemma. Tror ni jag hinner det där?
Jag hinner knappt med mina läxor, innebandyn är bara kul när det går bra för mig (vilket är väldigtsällan. ), och städa och vänner är inte ens något jag prioroterar. Och jag som är pojkvänsdesperat (säkert en av mina uppmärksamhetsgrejjer jag vill ha. ) skulle aldrig hinna med någon, och det finns ju inte så många som vill ha en tjej som är lika onormal som mig så jag väntar väl tills jag har mognat... haha
Ne men somsagt så syns det inte på mig att jag är kändiskåt utan det är något jag måste brottas med i mitt huvud. Vilket är jävligt jobbigt... Men det är bättre att jag erkänner för mig själv att jag är kändiskåt än att jag förnekar det.
Min depperiod är här och jag vill bara gråta.
fuck u all haters
Bild tattad från http://ffannyasplund.blogg.se/
Alltså ni vet inte hur mycket min hjärna skriker om uppmärksamhet. Det kan vara allt från hur många gillnigar man får eller hur många vänner man har på facebook. Eller som mitt förrainlägg där jag snackade om presenter. Det känns som om jag har så mycket press på mig så tillslut gör jag ingenting. Det är som med betygen dom ska vara bra, jag ska vara bäst i innebandy och jag ska vara social med mina vänner. Plus att det ska vara rent och fint hemma. Tror ni jag hinner det där?
Jag hinner knappt med mina läxor, innebandyn är bara kul när det går bra för mig (vilket är väldigtsällan. ), och städa och vänner är inte ens något jag prioroterar. Och jag som är pojkvänsdesperat (säkert en av mina uppmärksamhetsgrejjer jag vill ha. ) skulle aldrig hinna med någon, och det finns ju inte så många som vill ha en tjej som är lika onormal som mig så jag väntar väl tills jag har mognat... haha
Ne men somsagt så syns det inte på mig att jag är kändiskåt utan det är något jag måste brottas med i mitt huvud. Vilket är jävligt jobbigt... Men det är bättre att jag erkänner för mig själv att jag är kändiskåt än att jag förnekar det.
Min depperiod är här och jag vill bara gråta.
fuck u all haters
Bild tattad från http://ffannyasplund.blogg.se/
Kommentarer
hemligt
Jag känner igen mig så himla mycket. Det värsta är ju när livet har varit så otroligt bra och sen så går det bara neråt. Det känns typ som man blir straffad för något, för exakt allt skiter sig. Okej, nu har jag varit så djup här så jag vågar inte skriva mitt namn, haha. men you are not alone lina!
Trackback
